Mer än en siffra?
En av mina klasskompisar i gymnasiet hade kommit till Finland för att studera här medan hennes föräldrar bodde kvar i hennes hemland. Hon berättade att hennes pappa inte trodde henne då hon sagt till honom att eleverna inte inför varandra jämfördes på basen av deras vitsord, när han frågat henne hur bra betyg hon hade jämfört med sina klasskompisar.
Fast man inte gör upp interna rankinglistor i klassrummet varje gång det är betygsdags är den ensidiga bedömningen som siffervitsorden står för ofta enligt mig lite problematisk. I lågstadiet hade jag själv en lite ambivalent relation till betygen, lärarna vidhöll att de inte betydde hur bra man var och att man inte under några omständigheter skulle jämföra sig med varandra, men ändå hade man fått en siffra på hur väl man hade presterat. I lågstadieåldern var det inte alltid lätt att förstå exakt vad man bedömde och mätte med siffrorna man fick en gång i halvåret.
FSS svenska systerförbund SVEA drev för ett tag sedan kampanj för att de svenska skoleleverna skulle få rätt till att överklaga sina betyg. SVEA påpekade att betygen i Sverige var den enda formen av myndighetsutövning som inte kunde överklagas. Kritiken är tycker jag, mer än befogad, att man som elev inte skulle få överklaga en ensikild persons bedömning och mätning av vad man presterat går knappast ihop med vad man brukar se som rättvist i vårt samhälle.
Den enskilde lärarens bedömning sedan ju kanske inte alltid bara baserar sig på faktorer som har att göra med den enskilda elevens prestation. Som exempel tvingas flickor ofta prestera mera för en 8 i modersmål än vad en pojke har gjort för samma vitsord
Problemen med betyg och vitsord är kanske främst att man sällan i klassrummet diskuterar och funderar på vad de egentligen tjänar för syfte. Vad mäter betygen, och vad mäter dom inte? Karikerat kan man ju säga att prestationsprinsessorna tenderar att tolka vitsorden som en mätare på deras hela människovärde, och klassens slarvare knappast hittar fram till sin studiemotivation genom endast en siffra på ett papper.
Eleverna i skolan förtjänar mycket mer feedback, både skriftlig och muntligom man verkligen vill att bedömningen de får skall vara så realistisk, rättvis och även ge eleverna något att bygga vidare från.
Att lärare och elever tillsammans i skolan skulle kunna lägga upp riktlinjer för bedömningen, i vilken mån vill man bli bedömd på basen av prov, grupparbeten, timaktivitet och så vidareär ett bra sätt att delaktiggöra eleverna i bedömningsprocessen. Bedömningen borde ju delvis vara ett led i undervisningen och något som konkret skulle stöda och handleda eleverna i deras skolgång,
Eftersom enbart sifferbedömning är inte tillräcklig för att utvärdera en elevs prestation tycker jag egentligen att man i grundskolans lägre årskurser kunde hitta på ett annat utvärderingssystem. Sifferbetyg borde ju alltid kompletteras med muntlig och skriftlig feedback och bara vara en del av den mångsidiga feedback och utvärdering eleverna får som stöd för sitt skolarbete.
Alina Böling
Förbundsordförande
Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS r.f.
Alina Böling
Förbundsordförande
Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS r.f.